En vecka med avsked, firande och tävling

Är det möjligt att detta varit årets konstigaste vecka hittills? Saker har gått från att vara fantastiskt roliga till att bli en mindre kamp för att ta mig ur sängen.

I torsdags förra veckan lämnade jag in skoldator och var alltså klar med allt skolarbete i grundskolan. Under fredagen hade vi en dag som spenderades med klassen, inte trodde jag att det skulle vara sista gången jag såg en av mina fina vänner.

Fylld av energi och motivation åkte jag till Sofie Burman för att lära mig hur andra personer driver deras verksamheter. Jag åkte dit under eftermiddagen och red Socker och Charlie. Sofie var på marken och hjälpte mig. Charlie var extremt fin, lugn och avspänd men med energi. Socker var extremt pigg men skötte sig fortfarande väl. Lite bus såklart, det är ju sådan hon är. Jag och hästarna bodde över där och jag red för Sofie under tisdagen samt lärde mig av henne. Efter en lång termin där energin, motivationen och glädjen varit spårlöst försvunnen började saker kännas lite lättare igen. Jag såg fram emot avslutningen, sommarlovet och årets första terrängtävling som varit idag och som även är imorgon. Kanske var det min tur att få ha lite tur, känna glädje och ha energi igen?


Under onsdagen omkring klockan 12 fick jag ett meddelande från en av mina klasskompisar som skrev ut i klasschatten. ”U är död” var det som stod, först förstod jag inte vad han menade för U hade ju levt och varit fylld av liv under klassdagen som var fredagen veckan innan. Det kändes som ett dåligt skämt och jag trodde inte på det som stod, jag hade ju haft kontakt med U så sent som under måndagen och då hade allt verkar bra. En kvart senare var det bekräftat, U var död. En olycka hade skett som hade krävt hans liv. En av mina närmsta vänner hade avlidit, den person som jag hade pratat med varje dag de senaste 3 månaderna och så gott som varje dag under det senaste året var borta. Den omtänksamma personen som alltid frågade hur man mådde, som alltid var genuint intresserad av hur det gick med mina hästar och den som förstod utan att ord behövdes för att förklara. Den person som alltid visste födelsedagar, namnsdagar och andra dagar kommer inte längre vara den första att gratulera. Den person som ville hjälpa alla kommer inte längre kunna vara den stöttepelare eller hjälpande hand som han en gång varit. Den person som alltid hållit mig sällskap i de situationer där jag är otrygg kommer inte längre finnas där för att stötta på ett förstående sätt. Den tysta kommunikationen är borta, kvar finns människor med mängder av frågor som kommer förbli utan svar.

I fredags var det en minnesstund för U, jag tände ett ljus för honom. När jag skulle tända ljuset skakade mina händer så pass att jag var rädd att jag skulle tappa tändstickan. Jag lyckades inte heller släppa tändstickan ordentligt efter att jag hade tänt ljuset på en gång. U har berört många, han var den mest omtänksamma person jag någonsin träffat och det är flera som har berörts av hans död. Elever och lärare sörjer den person vi mist allt för tidigt, flaggan var på halvstång och det var flera som tände ljus eller lämnade blommor.


I fredags firade vi även en underbar person som står i vårt stall som tagit studenten. Det var trevligt på hennes studentfirande även om vi enbart kunde stanna ett kort tag då det blev lite för mycket. Jag är väldigt tacksam över att vi fick komma och fira henne ett tag samt att de var väldigt förstående när vi behövde åka. Under helgen skulle vi tävla och min trötta hjärna ville inget annat än att sova, dra täcket över huvudet eller slå mig själv med en stekpanna i huvudet.

Det var Charlie och Fionn som åkte idag och som fick tävla på Nynäshamns tävlingar. Fionn gick först av mina, han gick på 66% i dressyren och felfri banhoppning. Dressyren kändes inte bra alls, jag var så trött och jag tycker att dressyren är jobbig sedan innan. Världens bästa Fionn skötte sitt jobb och fick dels en 9:a men också några 5:or. I hoppningen var han smått nonchalant och obrydd, 95 cm var ingen höjd att bry sig om enligt Fionn men han lyfte på fötterna tillräckligt för att vara felfri. Charlies dressyr var väldigt bra, jag hade lyckats samla mig lite vilket resulterade i 72,4%! Tyvärr var det en stor vattenpöl på banhoppningen som var under ett hinder. Min otroligt modiga terrängponny la på en vändning när han såg den gula ponnyn i vattnet. Han hoppade dock snällt på andra försöket men det blev även några straff för tid. Fionn ligger på en tredjeplats inför morgondagens terräng på 31,8 straff och Charlie är just nu på en sjätteplats på 34 straff. Den som leder har 29,1 straff vilket innebär att det inte är jättemycket som skiljer vilket blir kul. Tyvärr fanns enbart tillräckligt med energi för att gå banan en gång idag och jag kommer inte hinna gå den imorgon men alla hinder är avfotograferade och jag har relativt bra koll.

Blandade känslor inför imorgon, de senaste dagarna har jag varit konstant trött men oförmögen att sova. Det har även varit svårt att äta då jag mått och fortfarande mår illa om jag äter något som inte är typ surt eller beskt. Energin är inte perfekt alltså men vi tar morgondagen och dagen som rutin. Att kunna ladda om och fokusera efter att en av ens närmaste vänner avlidit är otroligt svårt, framförallt när det var en tågrelaterad olycka och det är ett tågspår bredvid tävlingsplatsen.


Tacksam över allt U lärt mig och över att jag fick lära känna honom. Det finns mycket fina minnen som jag sparar och tar med mig vidare i livet. Han trodde alltid på att det skulle gå bra för mig på tävlingar och han sa en gång att han önskade att han fick se mig tävla. Kanske är han med mig i helgen men på en plats där jag inte längre kan se honom? Är även otroligt tacksam över mina fina ponnyer och över min familj som är så förstående. Terrängen imorgon blir intressant men hoppas att jag kommer klara av det. Jag kommer börja uppdatera mer här men på grund av allt som hänt så kommer det finnas en risk att det tar tid innan energin finns där. Hoppas på att jag ska orka uppdatera snart igen, tills vidare vill jag att ni tar hand om er och varandra.

Älskade Charlie

Gillar

Kommentarer

Belén Tenreiro
,
Tack för dina ord,de är jätte fina, fina minnen
Jag är Us mamma, jag kan inte tro heller att U är inte här
mariasvane
mariasvane,
Jag beklagar verkligen och tänker på Er i denna svåra tid. Tacksamheten över den tid som jag fått äran att lära känna U är otroligt stor, han kommer alltid att finnas med oss alla. Ta hand om Er, finns det något jag kan göra för att hjälpa Er vill jag gärna göra det!
nouw.com/mariasvane
AngelicaCarlsson
AngelicaCarlsson,
så tråkigt att höra och så fruktansvärt. <3
nouw.com/angelicacarlsson