Dödsångest

Hej på er!
Söndagen är nästan över och därmed även helgen. Det är mycket som händer just nu, dels så är Fionn till salu vilket innebär att det är provridningar men tävlingarna har börjat komma igång igen vilket är extremt roligt om än jobbigt.

Under torsdagen och idag har vi haft en och samma familj ute för att provrida Fionn. Det är en duktig tjej som vill ha en bästa vän, läromästare och så småningom även tävlingskompis. Att se henne rida Fionn och se Fionn galoppera runt med öronen spetsade och verkligen göra sitt allra bästa för henne gjorde mig glad. I torsdags var nog båda lite spända men man kunde ändå se att de hade en väldigt fin kommunikation ihop. Idag när de kom tillbaka för att rida igen slutade det med att Fionn, som inte är social av sig med nya människor, stod och gosade och begärde uppmärksamhet av tjejen. Förutom att det såg fint ut när hon red honom så visade han att det var en familj han tyckte om. Tack och lov tyckte även de om honom och om allt går som det ska så ska vi boka besiktning.

I fredags hände inte så mycket mer än att jag red Ellen och Älvan. Vi var även iväg med Zoya för att betäcka henne. Ellen är ju stel som en planka, det känns lite som att hon aldrig har blivit lösgjord om jag ska vara ärlig. När Ellen blir stel så är hon inte enbart stel utan även grinig vilket innebär att man får använda alla muskler man har för att orka hålla emot när hon rycker ned huvudet. Hon blir dock mjukare betydligt snabbare nu om man jämför med den tid det tog för oss förr. Ellen är fin om än svår, hon hoppar väl men har en tendens till att stanna kvar i luften och hoppa högt och spänt. Jobbar förutom med lösgjordheten även på att hon ska lära sig att ta sig framåt i sprången istället för uppåt. På slutet var hon väldigt genomarbetad och mjuk, drömhäst!
Jag och Älvan försöker hitta varandra, hon är relativt stor och explosiv vilket skrämmer mig en del och jag har inte vågat rida henne så mycket som jag borde. Istället har jag fått hjälp med henne av folk som är modigare än vad jag är. Älvan hoppas ganska ofta men över småhinder, ca 50-70 cm, för att vi ska jobba ihop oss och få henne avspänd. Hon har en fin hoppteknik men är lite spänd och blir lätt ofokuserad. Hon blir dock aldrig farligt ofokuserad utan har koll på fötter och omgivning. Jag börjar få allt lättare att läsa av henne, hon är riktigt fin.

I går, lördag, var vi på Strömsholms terrängbana för att träna Charlie och en till för Anna Freskgård. Charlie var fin, man märkte av hans orutin men hoppade väl och stora hinder utan problem. När det blev väldigt tekniskt var han frågande men han försökte alltid lösa de uppgifter som han ställdes inför vilket jag gillar. Han var rädd om sig men ändå noggrann och modig på hinder. Det var lite att han var het och ville dra men aldrig den där paniken som är så jobbig. Han är verkligen fantastisk i terrängen och det börjar bli bra i de andra grenarna också vilket uppskattas.
Den andra hästen fick inte gå hela passet då den blev farlig. Till en början var den ok, lite sur men fortfarande uppmärksam. Ju längre in i träningen desto surare var den, hästen har vissa tendenser för att vara hingstig och svarar emot när jag ber om något. Bad honom att fatta galopp men då ruskade han enbart på huvudet och började bromsa, när jag ville att han skulle svänga så drog han rakt fram osv. Han är fortfarande ung och vissa småsaker kan vara ok men det här var alltså där han betedde sig som bäst. Efter ett tag med spända språng där han fokuserade på att försöka skalla mig så skulle vi hoppa en kulvert som var extremt liten. Han ville dock inte svänga utan drog ut på en oklippt bit för att sedan vägra stanna. När jag fick stopp på honom försökte vi igen efter att jag ställt honom framför hindret för att visa det men han gjorde likadant igen. Tredje gången lyckades jag få honom att lyssna och gå mot hindret enbart för att han skulle sura ur när vi var över det hindret och hamna ovanpå det. Vi tog oss inte över det hindret. Därefter gick han bank med lite små protester men fortfarande bra. Det var dock när vi skrittade bort till vattengraven som han klantade till det rejält. Han skrittades på långa tyglar och bestämde sig för att börja bromsa och sura ur. Jag knuffade honom lite framåt med skänkeln och han svarar emot med att ruska på huvudet. Det han inte tänkte på var att man skulle hålla koll på hovarna också vilket gjorde att vi höll på att gå omkull över en stackars mamma. Hästen gick ca 10 meter på framknä och var nära på att slå omkull. Efter att ha travat genom vattnet avslutade vi då jag inte vågade rida och hade ont i handleden.

Idag har Socker och Ellen tävlat men jag tänker att jag skriver om det imorgon då det är mycket som har hänt och jag vill inte trötta ut er allt för mycket. Vi hörs imorgon!

Denna snygging ska gå lätt B imorgon, han är sjukt fin!

Gillar

Kommentarer