Tiden springer iväg och det finns alltid något att göra. Senaste gången som jag skrev och publicerade ett inlägg berättade jag att jag inte har några ponnyer kvar. Sedan dess har mängder av saker hänt. Under tiden som gått sedan mitt senaste inlägg har jag skrivit inte mindre än 14 utkast, orden har inte gått att sätta ihop till meningar och det blev bara mängder av svammel som inte gick att förstå. Sedan började skolan, jag försöker fortfarande lära mig hur jag ska göra med skolan och jobbar med att hitta ett studiesätt som fungerar för mig. Det går att märka att vi inte riktigt är där än men snart så, jag börjar lista ut hur jag ska göra.

Under slutet av sommaren hittade jag en magiskt fin häst på annons. Efter mycket prat med mamma så bestämde vi oss för att titta på hästen, egentligen ville vi ha en häst som gått fälttävlan men jag lyckades inte riktigt släppa den där hästen. Den 4 augusti hade Thornhill Charlie travat igenom besiktningen UA och sedan dess har vi försökt bygga upp kondition och styrka på honom. Han är oriden, har ingen kondition och är knappt grundriden men vi börjar lista ut hur vi ska göra för att han ska förstå. Han har gått en hel del hoppning förra året men har enligt den info som vi har fått stått sedan dess. Charlie är vinglig och förstår inte riktigt hur han ska göra, väldigt ostadig i formen men det börjar ta sig. Nu börjar samling och tempoväxlingar fungera även om det är svårt med övergångar. Han är genomsnäll men skygg och känslig.
Under den tid som jag har haft Charlie har han terrängtränats en del och vi har startat upp till och med 110 cm. Han är en väldigt trevlig häst att jobba med helt enkelt.

Tassen och jag börjar hitta varandra mer och mer. Under vår tid har vi ridit 5 H90 och nu under hösten debuterade vi även H100. Alla våra starter som vi har gjort i år har varit felfria på hinder i terrängen. Jag har varit kvalad till H100 i drygt 3 år med 3 olika hästar men har varit för feg för att debutera. Med Tassen var det alltså en sak som jag kunnat stryka från listan. Han blir bättre och bättre i hoppningen och vi har skaffat en ny sadel som passar honom bättre än vad den förra sadeln gjorde. Tack vare sadelbytet har han musklat på sig mer och han blir starkare och hoppar bättre. Vi varvar hoppningen med dressyren men framförallt att galoppera ut. Det är en otroligt häftig känsla att kunna galoppera ut barbacka utan att vara rädd. Det är något som jag är extremt tacksam över att kunna göra med honom.

Socker åkte iväg ett tag när jag inte orkade, hon är hemma igen och vi försöker hitta tillbaka till varandra. I dagsläget går det bra, hon verkar nöjd med att vara hemma och jag är nöjd med att ha henne hemma. Vi får se hur det blir i framtiden men just nu fungerar det riktigt bra. Vi har varit iväg på en pay and jump sedan hon kom hem där vi hoppade en 1m och en 110 cm. Båda rundorna var bra, småmissar i båda men det var mer kommunikationsfel än något annat. Jag tror att det kommer bli bra med tid, hon är så fin min lilla tjej.

Det är mycket att göra när du läser på distans och det ställer stora krav på den som pluggar, vissa dagar känner jag mig extremt omotiverad till att ta mig upp ur sängen för att logga in och börja jobba men överlag känns det bra. Det är skönt att kunna vara hemma och plugga eller att jag kan plugga där jag vill. Det ger mig en större frihet och jag kommer kunna åka iväg och tävla lättare. Jag hoppas verkligen att jag kommer få det att fungera, på något sätt ska det gå!

Min nya stjärna Charlie, fotograf är Jenny Johansson

Bella njuter av att ha mig hemma, här är hennes favoritplats att vara på när jag pluggar.

Hej på er!
Söndagen är nästan över och därmed även helgen. Det är mycket som händer just nu, dels så är Fionn till salu vilket innebär att det är provridningar men tävlingarna har börjat komma igång igen vilket är extremt roligt om än jobbigt.

Under torsdagen och idag har vi haft en och samma familj ute för att provrida Fionn. Det är en duktig tjej som vill ha en bästa vän, läromästare och så småningom även tävlingskompis. Att se henne rida Fionn och se Fionn galoppera runt med öronen spetsade och verkligen göra sitt allra bästa för henne gjorde mig glad. I torsdags var nog båda lite spända men man kunde ändå se att de hade en väldigt fin kommunikation ihop. Idag när de kom tillbaka för att rida igen slutade det med att Fionn, som inte är social av sig med nya människor, stod och gosade och begärde uppmärksamhet av tjejen. Förutom att det såg fint ut när hon red honom så visade han att det var en familj han tyckte om. Tack och lov tyckte även de om honom och om allt går som det ska så ska vi boka besiktning.

I fredags hände inte så mycket mer än att jag red Ellen och Älvan. Vi var även iväg med Zoya för att betäcka henne. Ellen är ju stel som en planka, det känns lite som att hon aldrig har blivit lösgjord om jag ska vara ärlig. När Ellen blir stel så är hon inte enbart stel utan även grinig vilket innebär att man får använda alla muskler man har för att orka hålla emot när hon rycker ned huvudet. Hon blir dock mjukare betydligt snabbare nu om man jämför med den tid det tog för oss förr. Ellen är fin om än svår, hon hoppar väl men har en tendens till att stanna kvar i luften och hoppa högt och spänt. Jobbar förutom med lösgjordheten även på att hon ska lära sig att ta sig framåt i sprången istället för uppåt. På slutet var hon väldigt genomarbetad och mjuk, drömhäst!
Jag och Älvan försöker hitta varandra, hon är relativt stor och explosiv vilket skrämmer mig en del och jag har inte vågat rida henne så mycket som jag borde. Istället har jag fått hjälp med henne av folk som är modigare än vad jag är. Älvan hoppas ganska ofta men över småhinder, ca 50-70 cm, för att vi ska jobba ihop oss och få henne avspänd. Hon har en fin hoppteknik men är lite spänd och blir lätt ofokuserad. Hon blir dock aldrig farligt ofokuserad utan har koll på fötter och omgivning. Jag börjar få allt lättare att läsa av henne, hon är riktigt fin.

I går, lördag, var vi på Strömsholms terrängbana för att träna Charlie och en till för Anna Freskgård. Charlie var fin, man märkte av hans orutin men hoppade väl och stora hinder utan problem. När det blev väldigt tekniskt var han frågande men han försökte alltid lösa de uppgifter som han ställdes inför vilket jag gillar. Han var rädd om sig men ändå noggrann och modig på hinder. Det var lite att han var het och ville dra men aldrig den där paniken som är så jobbig. Han är verkligen fantastisk i terrängen och det börjar bli bra i de andra grenarna också vilket uppskattas.
Den andra hästen fick inte gå hela passet då den blev farlig. Till en början var den ok, lite sur men fortfarande uppmärksam. Ju längre in i träningen desto surare var den, hästen har vissa tendenser för att vara hingstig och svarar emot när jag ber om något. Bad honom att fatta galopp men då ruskade han enbart på huvudet och började bromsa, när jag ville att han skulle svänga så drog han rakt fram osv. Han är fortfarande ung och vissa småsaker kan vara ok men det här var alltså där han betedde sig som bäst. Efter ett tag med spända språng där han fokuserade på att försöka skalla mig så skulle vi hoppa en kulvert som var extremt liten. Han ville dock inte svänga utan drog ut på en oklippt bit för att sedan vägra stanna. När jag fick stopp på honom försökte vi igen efter att jag ställt honom framför hindret för att visa det men han gjorde likadant igen. Tredje gången lyckades jag få honom att lyssna och gå mot hindret enbart för att han skulle sura ur när vi var över det hindret och hamna ovanpå det. Vi tog oss inte över det hindret. Därefter gick han bank med lite små protester men fortfarande bra. Det var dock när vi skrittade bort till vattengraven som han klantade till det rejält. Han skrittades på långa tyglar och bestämde sig för att börja bromsa och sura ur. Jag knuffade honom lite framåt med skänkeln och han svarar emot med att ruska på huvudet. Det han inte tänkte på var att man skulle hålla koll på hovarna också vilket gjorde att vi höll på att gå omkull över en stackars mamma. Hästen gick ca 10 meter på framknä och var nära på att slå omkull. Efter att ha travat genom vattnet avslutade vi då jag inte vågade rida och hade ont i handleden.

Idag har Socker och Ellen tävlat men jag tänker att jag skriver om det imorgon då det är mycket som har hänt och jag vill inte trötta ut er allt för mycket. Vi hörs imorgon!

Denna snygging ska gå lätt B imorgon, han är sjukt fin!

Jag har äntligen fått sommarlov. Att komma till skolan i måndags och instinktivt leta efter U för att berätta om helgen på det sätt som vi vanligtvis gör bara för att inse att jag kunde leta hur länge som helst utan att finna honom var svårt. Även under lunchen, rektorns tal och övriga delar av avslutningen sökte jag efter honom med blicken bara för att påminnas av det tomrum han lämnade efter sig. Ska jag vara ärlig så trodde jag inte att han hade haft en så stor plats i mitt liv och den tillit jag hade till honom. Fina U, du saknas ♡

Igår, tisdag, red jag 5 hästar. Det var länge sedan jag kunde rida så många hästar under samma dag utan att bli helt slut och ha känslan av att inte orka stå. Jag red Fionn och Charlie som båda fick jobba med att hoppa snett vilket de gjorde jättebra. När Fionn gör den övningen så kan jag verkligen känna hur mycket rutin han har. Han förstår exakt vad han ska göra utan att jag behöver vara extremt noggrann och det lär mig lite mer om hur min position ska vara över hinderna. Med Fionn jobbar jag ofta med min egen sits och styrka då han är så extremt snäll. Fionn accepterar misstag och gör alltid sitt bästa i alla situationer vilket jag är tacksam över. Han är magisk!

Charlie är fortfarande orutinerad och frågar mycket mer vilket ställer större krav på mig och min ridning. Vi löste det dock bra på slutet vilket var skönt. Charlie har världens bästa inställning till arbete men är även relativt svår då han är känslig och inte alltid förstår vad jag menar vilket gör honom rädd. Vi började extremt lågt med honom och travhoppade för att ge honom självförtroende för uppgiften. Han hoppades aldrig högt eller på samma sätt som Fionn gjorde men efter ett tag kunde vi hoppa snett på ca 90 cm i galopp vilket jag var väldigt nöjd med. Han är så mysig att rida, tacksam för varje stund på hans rygg!

Ellen gick också, hon jobbades över upphöjda travbommar och mycket övergångar för att få henne att jobba korrekt med ryggen samt stärka rygg och bakben. Pga gamla skador är hon fortfarande oliksidig och svag vilket gör att hon blir stelare i ena varvet. Det är något som vi jobbar mycket med. Planen med Ellen är att få henne stark och smidig för att kunna rida de högre klasserna på henne. Hon har väldigt mycket kapacitet även om det är mycket med henne runt omkring. Hon är väldigt speciell och lite egen och behöver ridas på ett speciellt sätt för att inte explodera eller tappa humöret med sin ryttare vilket hänt ett antal gånger med tidigare ryttare. Tror verkligen på henne, hon är verkligen fin och besitter enorm kapacitet.

Mirakel och Älvan fick ridas ihop, jag började med Mirakel där fokus var på rakriktning och takt. Hon är duktig på att bli snabb med bakbenen och lite seg med frambenen vilket gör att det smäller i skorna, det är något vi försöker jobba bort. Hon behöver även länga ut nacken lite mer istället för att korta ihop nacken och hetsa. Till slut så blev hon lugn och balanserad och hoppades några språng med bom före. Älskar hennes inställning till saker även om det lätt blir för mycket att tänka på för henne. Hon börjar dock lugna ned sig mer och mer i ridningen, bästa! Mirakel är rätt liten och jag känner mig ofta stor och lång på henne vilket inte stämmer när jag kollar filmer. Hon har väldigt mycket gång och om man får kontroll över hennes humör så kommer hon vara fantastisk i dressyren. Jag hoppas på att kunna rida henne DM i dressyr i höst, om det blir av.

Älvan är ung och egentligen rätt oriden. Hon har haft föl, är 6 år gammal och växte så pass mycket att hon fick vila extremt länge efter inridning. Hon fick jobba med travbommar och travhoppa små hinder. Vi känner inte varandra så bra då jag varit lite för rädd och trött för att kunna rida henne så pass mycket att vi känner varandra. Hon är inte jättestor egentligen men jag är ganska kort vilket innebär att även hästar på ca 167-170 blir extremt stora att rida. Älvan är dessutom ganska grov i typen vilket kräver ännu mer av mig. Vi börjar hitta varandra lite mer och det är en väldigt mysig häst egentligen. Hon gör det man ber om och är lättlärd vilket jag uppskattar. Hon gjorde det hon skulle och hon var duktig. Gillar henne väldigt mycket, nu ska vi bara hitta varandra ordentligt!

Det är inte så mycket kvar av veckan även om det känns som att det finns 1000 saker att göra. Dels så är Fionn till salu och det kommer faktiskt några för provridning imorgon. Mamma har lämnat ansvaret över Fionns försäljning till mig till större delen vilket innebär att jag har kontakt med de som är intresserade. Mamma är givetvis inblandad men jag ville se det här som en chans att lära mig mer och mamma accepterade det. Hon kommer hjälpa mig när jag behöver hjälp men jag har kontakt med de som ska provrida och ansvarar för annons osv. Att sälja Fionn är ett jobbigt beslut, han har gjort så mycket för mig under dessa 2 år tillsammans. Samtidigt behöver jag inse att gymnasiet och 7 tävlingshästar inte kommer fungera i höst. Fionn kan inte lära mig mer och jag vill gärna se honom lära upp en ny ryttare på samma sätt som han har gjort med mig. Imorgon ska jag även till en personlig tränare för att kunna bli starkare i kroppen och kunna prestera ännu bättre. Tror inte jag behöver skriva att jag är panikslagen över att behöva träffa en ny människa som jag dessutom ska lyckas kommunicera med ordentligt. Något gick garanterat fel när det gäller mig och främmande personer och min instinktiva reaktion är att försöka undvika situationen eller att skaka av rädsla. Ser dock fram emot att kanske få ordning på min kropp, är lite skräckblandad förtjusning över det hela. Imorgon är det även terrängträning för Lena vilket jag verkligen ser fram emot.

På fredag tror jag inte att det händer så mycket. Blir nog mest att försöka packa och fixa inför helgen där det dels är terrängträning men också hopptävling med stormästarna. De hästar som ska tävlas ska joggas över bommar, de som ska terrängtränas ska antingen vila eller skrittas ut och övriga får antingen ett dressyrpass på banan eller ett lugnare pass.
På lördagen ska två hästar terrängtränas för Anna Freskgård. Jag vet inte exakt vilka hästar som ska tränas men planen är att Christian ska gå i alla fall. Vem den andra hästen blir beror på hur saker utvecklas under veckan. Det lutar dock åt att det är Charlie som ska tränas. Under lördagen ska Socker och Ellen tvättas och deras saker ska putsas.
Under söndagen ska Ellen gå 1,10 och 1,20 m. Samma sak gäller för Socker, Socker har aldrig startat 1,20 cm förr även om vi hoppat den höjden både på träning och på pay and jump så det är lite nervöst. Jag har egentligen inga krav eller förväntningarna på tävlingen men hade uppskattat en bra känsla på båda hästar. Vill ha lugna och avspända hästar på tävlingen och det är även det som är det huvudsakliga målet. Ser fram emot att tävla igen!

Det är en tuff vecka och rent generellt en tuff period just nu. Det finns många frågor men få svar och att inte veta saker är bland det värsta jag vet. Hela 2020 är ett år som känns konstigt och fel där man inte vet något alls i princip vilket skrämmer mig enormt mycket. Det är dessutom stora förändringar under året, många restriktioner och mitt i allt detta så ska jag även lyckas börja gymnasiet. Jag har fått bra betyg och höjt mig även denna termin vilket innebär att mina chanser för att komma in på distans ökar. Jag lever på hoppet helt enkelt.
Tills vi hörs nästa gång, ta hand om er och varandra.

♡Mer än tacksam över att ha henne vid min sida genom allt♡